Viskos, lyocell och modal

Lyssna

Viskos, lyocell och modal är exempel på regenatfiber, eller semi-naturliga fibrer. Regenatfibrer görs av den naturliga råvaran cellulosa som finns i princip alla växter, så som eukalyptus, björk, bambu och bomull. För att framställa textilfibern krävs kemikalier.

Tyger av viskos, modal och lyocell är starka och tvättåliga samt har god förmåga att transportera fukt. Dessa fibrer kan användas i kroppsnära produkter eftersom de ofta har en mjuk och len känsla samtidigt som de har ett tyngre fall än exempelvis bomull. Viskostyper har även kallats för konstsilke eftersom den togs fram för att just vara mjuk och len som silke.

Regenatfibrer blandas ofta med växtfibrer i textilier som används till kläder för att ge plagget de goda egenskaperna från fibern.

Produktionen av viskos krävs mer kemikalier än de flesta andra textilmaterial, vilket kan vara ett stort problem både för miljön samt för de anställda på fabrikerna. För att bryta ner och omvandla cellulosan till en viskosmassa krävs stora mängder kemikalier som i många fall är skadliga om de inte hanteras korrekt.

Lyocell är en annan regenatfiber som framställs av cellulosa. Till skillnad från viskos tillverkas lyocell i en process som tillåter ett slutet kretslopp av kemikalier där processkemikalierna kan återanvändas. Det kräver även mindre energi än viskosprocessen.

Lyocell har därmed inte lika stor påverkan på miljön som viskos. Fibern benämns ibland som tencel, men tencel är egentligen namnet på ett varumärke.

Modal tillverkas genom en process som liknar viskosprocessen. Den stora miljöpåverkan kommer därför från de kemikalier som används, samt mängden energi som behövs för att driva processen.

Källa: NaturvårdsverketKonsumentverketKemikalieinspektionen

Granskad: 22 februari 2022