Undersökningsavgift

Har du fel på din vara och vänder dig till försäljaren för en undersökning finns det en del att tänka på. Säljaren har nämligen rätt att under vissa förutsättningar ta ut en undersökningsavgift. Det krävs bland annat att du som konsument fått information om avgiften och tid på dig att ta ställning till om undersökningen ska ske eller inte. Visar det sig vara ett ursprungligt fel, det vill säga att felet fanns på varan innan du köpte den, då behöver du inte betala.

I konsumentköplagen står det att en säljare får ta ut en kostnad för undersökning om syftet är att ta reda på om det är ett fel på varan. Däremot får inte en avgift tas ut om det rör sig om ett ursprungsfel.

Om varan har ett fel men det är oklart vem som ansvarar för felet är det inte säkert att en undersökningsavgift kan tas ut. Under de första sex månaderna från köpet, eller under en garanti, måste säljaren visa att felet beror på konsumenten för att företaget inte ska vara ansvarigt. Eftersom företaget under den tiden har ansvaret för varans fel, borde företaget ofta också stå för undersökningskostnaderna. Men om konsumenten och företaget har olika uppfattning om undersökningskostnaderna, är det i slutändan ARN eller en domstol som får avgöra vem som ska betala.

Utanför garantitid och när sex månader gått från köpet är det konsumenten som ska visa att felet är ursprungligt för att företaget ska ansvara för felet. Konsumenten är då den som ansvarar för eventuella kostnader för undersökningen.

En förutsättning i samtliga fall är att företaget, innan felsökningen påbörjas, klargör att en sådan avgift kan tas ut.

Tipsa om sidan